Den 31 juli 1845 skrev Lars Johan Hierta följande till vännen K.A Adlersparre: »Jag har alltid funnit högfärden den mest löjliga och stötande av alla mänskliga svagheter.» För denna egenskap var den mörka dimridå som Hierta ständigt stötte på både i polemiken som publicist med Aftonbladet och som ledamot i styrande församlingar, liksom som entreprenör. Högfärden som främst hörde den gamla överklassen till. De som alltmer desperat stred mot liberaliseringen av Sverige och där Lars Johan Hierta tillhörde deras främsta antagonister. Han som genom denna livsgärning kom att beskrivas som »den moderna humanitetens förnämste målsman i vårt land» och som mer än andra »bidragit till en ökad mildhet i lagar och seder».

Inte minst var detta märkbart när han blev den kraftfullaste motorn för införandet av den moderna tryckfrihetsförordningen. Förvisso beslutades och nedpräntades denna grundlag redan 1809, men med mängder av motstånd och hinder på vägen kom denna egentligen inte att fullt ut omsättas i praktiken förrän på 1830-40-talen. Detta då mycket tack vare Lars Johan Hiertas envisa kamp genom sitt Aftonblad, liksom att förhindra alla försök till inskränkningar och motstånd i rikets styrande församling. De ultrakonservativa regeringsföreträdarnas återkommande hämndförsök lät inte vänta på sig.

Men låt oss inte fördjupa oss i detta här. Många har skrivit mycket och intresseväckande om Lars Johan Hierta och hans många järn i elden. Låt oss istället låta yttrandefrihetens främste försvarare under 1800-talet Med egna ord berätta fritt om sin kamp, motgångar såsom framgångar. Denna bok är till för alla som är intresserade av Sveriges historia, nutid och framtid. För den är skriven av mannen som mer än andra lade grunden till moderniseringen av landet och den utges i en uppbrottstid snarlik den han själv levde i.