Anna Erika, min farmor, växte upp i Nor, Dalarna i början av 1900-talet.

Hennes bakgrund är för mig okänd, men hon beskrev sig själv som tattarunge, och hon älskade sin familj mer än allt annat.


Hennes enkla poesi är en hyllning till alla nära och kära. Trots att hon flyttade till Hagalund, Solna, som vuxen, så minns hon barndommens lantliga enkelhet hemma i Dalarna med vördnad.