Vid havets rand

"Hon sträckte åter armar och ben så gudomligt ifrån sig och vågade till sist också ta till sig den allra käraste tanken, den nyaste och grannaste – tanken på Erling. Hon såg hans vågiga ljusa hår, gult som honung, nyslungad klöverhonung som man har så gott om här nere på slätten. Så var hon då inne på sin egen väg, där hon mötte Erling. Att man kunde komma så milalångt bort från det gamla!"Lena minns tillbaka på sin barndom, sin fars ständiga resande och kamp i självförsörjningen. Hon vill ...